Stannade till vid ett av alla västsveriges Hestra och tog sikte på en mataffär. En kvinna i övre medelåldern frågade om jag ville att hon skulle hålla ett öga på min packning, vilket jag glatt tackade ja till. När jag kom ut ur affären satte jag mig bredvid henne och hugg in på mina nyinförskaffade matvaror, hon var tämligen pratglad och vi satt å tjöta en stund (främst hon) innan jag spände fast skidorna igen. När jag åkt sådär en kilometer får jag syn på något svart på pjäxan, på båda pjäxorna, på alla fyra sidor. Det ser ut som slarvigt skrivna autografer, i svart bläck. Jag har inte den blekaste hur de kommit dit, men jag kan svära på att de inte fanns där när jag satte på mig skorna i morse. Jag undrar nästan om det låg någon med penna under bänken där jag satt och åt, men det borde jag ha märkt. Jag kan för allt i världen inte begripa vem eller vad som angripit mina pjäxor, än mindre när. Det är absurt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar