Jag var lite orolig att jag skulle behöva ligga på en vältrafikerad väg 90 hela dagen eftersom ägaren till huset där jag bodde berättat att min tilltänkta färdväg var grusväg. Men Jag åkte och tog en titt på den, och det var en grusväg av det finare slaget. En välpackad lågtraffikerad väg som på många ställen bjöd på både bättre hastighet och komfort än många av våra belagda vägar. Vägen ledde mig fram till Junsele och här tog jag lunchstopp på en restaurang. En anställd blev lite imponerad över vad jag håller på med och skickade med mig en matlåda. Färden gick sedan vidare längs med ångermanälven, jag tog ett bad, förtärde min matlåda och rullade vidare mot det riktiga Norrland, Västerbotten, här möttes jag upp av renar, och dessutom uppenbarade sig en källa med dricksvatten väldigt lägligt. Två mil innan min sovplats dök ett Cafe upp ute i skogen. Jag knallade in och tog mig en bakelse och en dricka. — Ja det är du som ska bo hos mig, sa en röst. Det var tydligen kvinnan jag några timmar tidigare ringt och bokat rum hos. Hon berättade att det stod en tallrik mat där framme och väntade på mig, så när jag fikat färdigt rullade jag vidare. Efter totalt 90 km åkning väntade inte bara mat och en fantastisk sjö utan även en journalist från lokaltidningen som bad att få ta ett par bilder och göra en liten intervju. Därefter blev det bad, käk och välbehövlig sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar